När julfeelingen för en stund går i moln...

Jag har haft en grym julfeeling sedan mitten av november, en myskänsla i magen som liksom växer varje gång jag lyssnat på mina julmusiklistor på Spotify och tänt massor av ljus. Julen har ja sett fram emot och den berömda stressen över egentligen helt absurt dumma saker, som har vi tillräckligt många julklappar, borde jag inte ha, ja you name it,  har hållit sig borta....tills igår!

Eller egentligen tror jag inte bara att det handlade om julen, mer om alla omöjliga prestationer vi förväntar oss klara av så här i juletid, typ att med någon fånig känsla av frid och mysstämning strosa runt på ett köpcentrum i utkanten av Sveriges sjätte största stad och fixa fantastiska klappar till barn med tindrande ögon och en make med ögon glansiga av kärlek, medan man smuttar på bjudglögg och lyssnar på harmonisk musik som strömmar ur högtalarna. Dessutom ska man klämma in en afterwork med fina vänner, träffa släkt och gärna gå på ett försenat luciatåg för en liten kusin, ungefär samtidigt som klapphandling och prinskorvsinköp på ICA Maxi pockar på uppmärksamhet.
Ungefär så var det för mig igår, och när jag då i en liten stund av lugn och ro befann mig där jag förväntar mig lugn och ro, för att uträtta ett trängande behov innan jag sladdade mot afterworken med vänner, och telefonen ringer tre gånger och jag till min fasa upptäcker att allt toapapper är HELT slut, jag då gick min julfeeling i moln....typ!

Less och trött var det enda jag kunde känna, för shopping på köpcenter och ICA Maxi den här tiden på året är som att befinna sig i en krigszoon. Människor med vilt stirrande blickar som irrar runt, barn som gapar och skriker, hetsig bjällerklang ur högtalarna och allmänt kaos... Att vi aldrig lär oss!

Nu är det en ny dag, och inte vilken som helst för idag vänder det och nu går vi mot ljusare tider igen, och dessutom är Annisens julfeelingen tillbaka!
Hurra!

Att ta upp bloggandet

Ja, påsken är ju onekligen slut för ett tag sedan, så det kanske är dags att skriva lite ;)

Det som hände var att min inspiration försvann men för ett tag sedan började det klia i fingrarna, men då började jag fundera massor på det där med varför jag bloggar. För vems skull skriver jag och visar bilder från mitt liv? Det finns ju så många andra som gör det jättebra, så vad kan lilla jag tillföra och framförallt vem är intresserad?

Svaret jag kom fram till är att jag skriver enbart för min egen skull och vill någon läsa är det skoj. Ännu roligare är det när man får en dialog i form av kommentarer. Det är liksom ett kvitto på att någon varit inne och läst och blivit berörd...eller upprörd! ;)
Det kommer alltid att finnas de som skriver bättre, har "intressantare" och "glammigare" liv, de som tar fantastiska bilder och verkligen kan redigera och beskära och dona, men det är inte Annisen!
Annisen är en lagom stor kvinna i mina bästa år som gillar att "ha det bra" och njuta av livet och allt det för med sig!
Så HEJ igen och välkommen, du som hittat hit!