Att tycka om sig själv...

Jag vill bara varna känsliga läsare för ett flummigt inlägg!
Here it comes!
Jag brukar prata med mig själv ganska ofta! Oki doki, nu blir jag lite oroad för Annisen kanske någon tänker, det var väl det jag alltid har anat, kvinnan är galen kanske en annan tänker och en tredje att det nästan läge att ringa efter de vita rockarna? Nej, nej....inte så!

Jag går och peppar mig själv, talar om hur bra jag är, hur bra jag mår och att det är klart att jag kommer att klara av det där jag vill klara av. Om ingen annan säger det, ja då är det ju superviktigt att jag själv säger till mig att jag kan göra allt jag vill! Det är OK att dra till med vita löner ibland också, för det viktigaste är peppen! Bara jag sätter gränserna!

Jag talar ofta om för mig själv hur tacksam jag är för det liv jag lever, för att jag har min familj och andra viktiga personer omkring mig och för att jag finns här och nu. Låter det helt skruvat? Jag tror att det är bra att stanna till i tanken ibland och se hur det ser ut runt omkring och faktiskt tillåta sig att njuta. Jag njuter extremt av att vara ute i naturen. Att gå en sväng i skogen, vid vattnet eller på fjället kan få mig att känna mig oerhört tacksam och fri.

Well, igår var det yogadags igen och det var verkligen en härlig stund. Fatta viken lyx att ägna två timmar helt åt sig själv, att fyllas av energi, känna den mentala styrkan bara växa och samtidigt uppleva känslan av total avslappning. Nice!

Nu är det dags att se till att fylla den här onsdagen av massa bra saker!