Liv & lust: Att vara sin egen...

Lite funderingar som snurrar i mitt huvud så här en måndagsmorgon när snufset i snoken fortfarande är kvar och Annisen inte är tillräckligt pigg för att sitta på kontoren, men ändå ganska OK:
Igår läste jag på en blogg en kommentar från en kvinna om att hon slutat handla kläder från Odd Molly och försökte hitta tillbaka till sin "riktiga" stil. Där började mitt huvud snurra.....
När blir man en kopia, en skyltdocka för ett varumärke eller en livsstil och tappar sin egen identitet?
Jag själv blandar ganska vilt bland märken och stilar och bryr mig inte så mycket om vad som är inne för tillfället, i alla fall inbillar jag mig det. Tidigare har jag rakt av ratat vissa märken av ren protest mot "masshysterin" kring det, exempelvis då Odd Molly, men ett erkännande nu då, ja Annisen har en del OM grejer i garderoben som jag älskar. Inte då de lovely knit-koftor och grandmas coat som man ser på var och varannan kvinna, utan ett par riktigt fina gobitar i siden, lite udda men väldigt fina och inte för mycket. Fast det där är ju också subjektivt, vad som är fint och inte...

Att säga att jag inte bryr mig om märken är fel. Jag bryr mig på så sätt att hittar jag ett fint plagg eller skor av bra kvalité till ett bra pris och det då är av ett märke jag gillar, ja då känner jag stor tillfredsställelse, lite som att jag gjort en bra investering. Att sedan vissa investeringar hänger och står oanvända i garderoberna, ja det är en annan femma. Jag inbillar mig att de är på tillväxt och ökar i värde :)

Märken då? I första hand är det väl designen som spelar in. Om det estetiskt passar ens egna referensramar för vad som är fint, sedan spelar så klart kvalité in, och det är ju en lite lurig kombo, för tyvärr går ju inte alltid design, pris och kvalité hand i hand. Både jag och min kärlek, ja främst han, gillar det mesta som kommer från Tiger, men tyvärr har det visat sig att massor av grejer går sönder så snart de börjat användas. Inte kul alls och då spelar det ingen roll att designen är kanon!

Tillbaka till det där med "ens egen stil". Det är väl något som är levande, föränderligt tänker jag, i alla fall för de flesta av oss. Vi utvecklas och inspireras av vår omvärld och den miljö vi lever och vistas i, och så klart av tidningar och media. Sedan är det självfallet så att vissa älskar kläder och mode mer, och prioriterar att lägga ner en hel del tid och pengar på det, medan andra anser att det är helt oviktigt och bara man har något på kroppen räcker det, och så alla där i mellan. Annisen då, vart hamnar jag? Absolut väldigt intresserad utan att vara extrem. Oftast i alla fall, för ibland trillar jag nog iväg åt båda hållen. En sak är dock säker, jag kommer aldrig att sätta på mig vida mjukissammetsbyxor i någon melerad lila/vinröd nyans igen, så det så!